”Även fast raggarsäsongen är långt borta mekas det för fullt bland motorklubben Rough Stuff Cruisers medlemmar. Snart invigs deras nya klubblokal, som kommer att stå öppen för alla bilentusiaster.
Starkt fäste
Även om Sveriges raggare blivit mer sofistikerade med åren skulle det vara fullständigt otänkbart att påstå att deras intresse för musiken och framförallt bilarna, har minskat. På Värmdö lever raggarkulturen kvar.
– Vi brukar kalla Värmdö för ”lilla Dalarna”, det är så många som kör runt med veteranbilar här, vissa av personerna vet vi inte ens vilka det är, säger Steven.
På verkstaden öppnar Holger upp dörren till sin Cadillac 49´a. Vid backspegeln hänger ett par tygtärningar och sätena ska snart sys upp inför nästa säsong. Sin första jänkare köpte han i 20-årsåldern, en Chevrolet Impala, och sedan dess har en mängd olika bilar passerat i hans liv.
Livsstilen är kostsam. Förutom utlägg för bildelar, lack, färg och inventarier försvinner en hel del pengar ner i de törstiga amerikanska bensintankarna.
Miljövänligt? Inte särskilt. Men det visar sig att ett visst miljötänk även nått hit:
– Vi har faktiskt en medlem som installerat en etanoltank i sin amerikanare, säger Holger och ler.”
Vi alla har all anledning att vara oroliga för vad våra myndigheter utsätter oss för. Här kan ni läsa en forts. av Liza Marlunds oro för elektromagnetiska elfält.
Det verkar som vi ska utsättas för ett gigantiskt experiment, vem bryr sig?
”EU:s ekodesignkommitté har beslutat att vanliga glödlampor ska förbjudas. Redan nästa år försvinner alla matta glödlampor och de starkaste klara. Resten fasas ut åren därpå. Syftet är att spara energi, och det låter ju toppen. Men för mig, som är elallergiker, är detta ett dråpslag.
Så här är det:
Vårt elnät är byggt för elektricitet som består av 50 svängningar per sekund, alltså 50 hertz. En vanlig lampa lyser när tråden i glaskolven börjar glöda, och det gör den när de 50 svängningarna per sekund träffar ledningen i lampan. En lågenergilampa är betydligt mer komplicerad. Den har ett tänd-don och är fylld av en gas som antänds 40 000 till 50 000 gånger per sekund. Det innebär att svängningarna på elnätet ökar tusenfalt, upp till 50000 hertz. Vårt elnät är inte dimensionerat för detta. – Det som sker är att vi får ett brus, ett brum, på elnätet, säger Samuel Andersson, elmiljöexpert på Ama Konsult i Skellefteå. Eh, säger jag, kan man höra det där brummet? Samuel Andersson skrattar. – Nej, säger han, men när man mäter elen med ett instrument så ser man att sinuskurvan har fullt med hack. Ju fler lampor med extrema hertztal, ju fler hack. Elen blir alltså instabil? – Kan man säga, säger Samuel Andersson. Redan i dag ställer lågenergilamporna till problem. Transformatorer kan bli överhettade. Ingen vet vad som kommer att hända den dagen all belysning kommer att bestå av lampor som arbetar med 50 000 hertz. Men framför allt skapar lågenergilamporna elektromagnetiska fält, både runt själva lamporna och långt ut på elnätet. Det är här mitt problem kommer in.
Stråltant
Jag har tidigare i höst, efter mycket tvekan, bestämt mig för att berätta att jag är diagnostiserad stråltant. Det betyder inte att jag sitter ute i skogen med en foliehatt, utan att alla mina datorer, mitt kontor och min bostad är sanerade från elektromagnetiska fält – precis sådana som finns runt lågenergibelysningar. Jag kommer aldrig att kunna ha sådana lampor i mitt hem. Det är helt uteslutet. Jag får domningar, yrsel och sjögång av magnetfält – men från och med nästa år så kommer jag inte undan längre. När alla mina grannar byter till lågenergilampor är risken överhängande att bruset och brummet på ledningarna skapar elfält också i min bostad. Vi är alltså utsatta för ett gigantiskt experiment av EU. Ingen vet dag exakt vad elektromagnetiska fält gör med människor. Det vi vet är att djur far illa. Kor sinar, exempelvis, vid väldigt låga fält. Detta har jag skrivit om förut. Jag ringde upp Anita Aspegren som är enhetschef på energimyndigheten och frågade henne om hade EU tänkt på detta. – Jo, svarade hon, man har tittat på den aspekten. Den finns med i beslutsunderlaget. Och? – Det tar ju en tid innan detta slår igenom. Du kan förstås använda de glödlampor du har hemma, det är bara försäljningen som förbjuds. Så vad ska jag göra? Hamstra? Hon skrattar lite. – Det kommer att finnas alternativ, säger hon. Diodlamporna, till exempel, och en del halogenlampor får vara kvar.
Slutsats:
EU känner till problemen med elfälten runt lågenergilamporna. Någon information om detta sprider man dock inte. Däremot ser man till att de som har kunskap om frågan och vet att både människor och djur kan bli sjuka, de ska ha alternativ att välja på.
Så cyniskt är det. Och så länge elöverkänsliga personer betraktas som sinnessvaga kommer experimentet att fortsätta.”
I dag kl 10:00 var det sammanträde i Stavnäs hembygdsgård det kom 3 ledarmöter från Tingsrätten och sedan var det en talesman från Östervikens samfällighetsförening samt undertecknad!
Hölöns vägförening tycket tydligen inte att det var så viktigt då man inte hade någon representant med!
Efter sammanträdet verkställdes undersökning på platsen och det var då jag förstod varför ingen ville vara med från Vägförening, det vara så halt på vägen så att vi höll på att halka omkull flera gånger.
Ännu en gång så inträffar det som inte skall ske man plogar vägen vilket är helt ok men man glömmer att sanda vilket är extra viktigt när temperaturen är runt noll grader!
Tester har utförts av vattnet i föreningens två pumpar, en på Hölövägen och en på Söderuddsvägen. Tyvärr visade det sig att vattnet i båda pumparna ärotjänligt pga för hög blyhalt.
Speciellt pumpen på Söderuddsvägen har ju använts av många då vattnet där smakat mycket bra
En liten fundering vart kommer allt bly ifrån…..?
Sedan kan man alltid själv bidra med att inte släppa ut mer skit i onödan genom smällare läs här ,tänk på djuren/människan och miljön.
Ps! Förr eller senare så hamnar allt vi släpper ut i alla våra brunnar.
”Vi har behov av fri information Ett land, som är rädd att låta medborgarna själva bedömma sanning och lögn, är ett land som är rädd för sina medborgare”
Welcome to the website of SAKKOLA. Sakkola was a community in Finland by the lake Ladoga near the Russian border until the second world war. Altogether 420.000 Carelian people had to move into other parts of the country in 1944. The Sakkola Foundation has helped the residents of the former Sakkola to live in the new areas and to maintain the Carelian cultural heritage.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
